Varukorgen är tom

Webbshop

Antal: 0

Totalt: 0,00

0

Venus

Venus

Venus är den andra planeten från solen och det ljusaste objektet på natthimlen (efter månen).

Geografi

Nyckelord

Venus, Morgonstjärna, Solsystem, stenig planet, inre planeterna, Sol, planeten, astronomi, astrofysik, geografi, fysik

Relaterade objekt

Scener

Solsystemet

  • Solen
  • Merkurius
  • Venus
  • Jorden
  • Mars
  • Jupiter
  • Saturnus
  • Uranus
  • Neptunus

Venus är en av planeterna i solsystemet, den andra inre planeten från solen räknat. Den är en stenplanet med hög densitet (5,25 g/cm³). Den är väldigt lik jorden i storlek och massa och kallas ofta jordens systerplanet.

Venus

  • Venus rotationsaxel
  • linje vinkelrät mot Venus omloppsplan
  • Venus omloppsplan
  • Venus omloppsbana
  • Venus ekvator
  • 177,4°

Fakta:

Diameter: 12 103,6 km (0,95 gånger jordens diameter)

Massa: 4,868 · 10²⁴ kg (0,815 gånger jordens massa)

Medeldensitet: 5,243 g/cm³

Gravitation: 0,907 g

Yttemperatur: +460 °C

Antal månar: 0

Rotationsperiod: 243,16 dygn (retrograd)

Axellutning: 177,4° (nästan vinkelrät mot banplanet)

Medelavstånd från solen:
108 200 000 km = 0,72 AU = 6,04 ljusminuter

Excentricitet: 0,0068 (nästan rund)

Omloppstid: 224,7 dygn

Topografi

  • Aphrodite Terra
  • Lada Terra
  • Atalanta Planitia
  • Audra Planitia
  • Sedna Planitia
  • Niobe Planitia
  • Tinatin Planitia
  • Helen Planitia
  • Guinevere Planitia
  • Aino Planitia
  • Zhibek Planitia
  • Lavinia Planitia
  • Navka Planitia
  • Freyja Montes
  • Maxwell Montes
  • Vellamo Planitia
  • Rusalka Planitia
  • Alpha Regio
  • Beta Regio
  • Rhea Mons
  • Theia Mons
  • Gula Mons
  • Maat Mons
  • Artemis Corona
  • Ishtar Terra

Ytan är karg och stenig. Det finns få kratrar men flera aktiva sköldliknande basaltvulkaner. Venus har ingen plattektonik. Dess yta är täckt av genomskinliga, starkt återspeglande moln av svavelsyra.

Många astronomer tror att det för länge sedan fanns vatten på Venus yta. På grund av solens ökande ljusstyrka och den efterföljande temperaturhöjningen avdunstade haven. Detta ledde i sin tur till en växande mängd vattenånga i atmosfären. Eftersom vattenånga absorberar infraröd strålning blev växthuseffekten kraftigare, vilket höjde temperaturen ytterligare och accelererade avdunstningen.

Av alla stenplaneter har Venus den tätaste atmosfären, till största delen bestående av koldioxid med en del svavel (vilket indikerar vulkanisk aktivitet). Atmosfärtrycket är 90 gånger högre än trycket på jorden.

Växthuseffekten på Venus är den starkaste i solsystemet och således är yttemperaturen hög (+460 °C). Venus är täckt av ett tjockt lager moln som reflekterar ungefär två tredjedelar av solljuset som faller på dem.

Venus i tvärsnitt

  • atmosfär - Den är extremt tät och tung och uppbyggd av koldioxid. Troposfärena övre gräns ligger på 100 km höjd.
  • skorpa - Den är några kilometer tjock.
  • mantel - Den är troligtvis ungefär 3000 km tjock.
  • kärna - Den mäter troligtvis ungefär 6000 km i diameter.

Venus omloppsbana

  • Venus
  • Solen
  • medelavstånd till solen: 108 200 000 km
  • omloppstid: 224,7 dygn
  • Venus omloppsbana

Animation

  • Solen
  • Merkurius
  • Venus
  • Jorden
  • Mars
  • Jupiter
  • Saturnus
  • Uranus
  • Neptunus
  • Venus rotationsaxel
  • linje vinkelrät mot Venus omloppsplan
  • Venus omloppsplan
  • Venus omloppsbana
  • Venus ekvator
  • 177,4°
  • atmosfär - Den är extremt tät och tung och uppbyggd av koldioxid. Troposfärena övre gräns ligger på 100 km höjd.
  • skorpa - Den är några kilometer tjock.
  • mantel - Den är troligtvis ungefär 3000 km tjock.
  • kärna - Den mäter troligtvis ungefär 6000 km i diameter.
  • Venus
  • Solen
  • medelavstånd till solen: 108 200 000 km
  • omloppstid: 224,7 dygn
  • Venus omloppsbana

Berättarröst

Eftersom Venus är en av de ljusstarkaste himlakropparna uppkallades den efter skönhetens gudinna. I romersk mytologi var Venus trädgårdarnas gudinna. Hon identifierades med Afrodite som var kärlekens och skönhetens gudinna i grekisk mytologi.
Några forntida astronomer trodde att det var två olika himlakroppar som de skådade, öst och väst om solen. Den som var synlig i gryningen kallades ljusbringaren, Phosphoros, den som var synlig vid solnedgången kallades Hesperos efter Atlas son.
Den grekiske filosofen och matematikern Pythagoras var den förste som upptäckte att Phosphoros och Hesperos var en och samma planet. Betraktad från jorden syns Venus både till vänster och till höger om solen då den kretsar. Vi ser den både som aftonstjärnan och som morgonstjärnan.

Sedd från jorden är den aldrig längre bort från solen än 46 grader. Den har faser liknande månens.

Den första rymdsonden som flög förbi Venus var Mariner 2 år 1962. På grund av den täta atmosfären och de tjocka molnen var ytan inte synlig. Venus har kartlagts med radar från rymdsonderna Pioneer-Venus, Magellan och Venera i omloppsbana runt planeten, samt genom jordiska radioteleskop.

Enligt information från Pioneer är 70 % av ytan täckt av kuperade slätter, 20 % av distinkta lågländer och 10 % av "kontinenter" som reser sig 4-5 km över den genomsnittliga ytnivån. De sovjetiska sonderna Venera 7–14 landade på ytan, tog panoramabilder och analyserade jorden. På grund av den höga temperaturen var de bara aktiva i 1–2 timmar.

Den europeiska sonden Venus Express, uppskjuten 2005, analyserar atmosfären och molnen och kartlägger planetens och ytans plasmamiljö. Japans Venussond, Venus Climate Orbiter (Akatsuki) sköts upp den 21 maj 2010. Sondens uppgift är att utröna varför Venusatmosfären roterar så snabbt, hur svavelsyremoln bildas samt huruvida det finns aktiva vulkaner och vattenhav på planeten.

Venus är den av de inre planeterna som ligger näst närmast solen. Venus är en stenplanet med hög densitet (5,25 g/cm³). Den är väldigt lik jorden i storlek och massa och kallas ofta jordens systerplanet.

Ytan är karg och stenig. Det finns få kratrar men flera aktiva sköldliknande basaltvulkaner. Venus har ingen plattektonik. Dess yta är täckt av genomskinliga, starkt återspeglande moln av svavelsyra.

Många astronomer tror att det för länge sedan fanns vatten på Venus yta. På grund av solens ökande ljusstyrka och den efterföljande temperaturhöjningen avdunstade haven. Detta ledde i sin tur till en växande mängd vattenånga i atmosfären. Eftersom vattenånga absorberar infraröd strålning blev växthuseffekten kraftigare, vilket höjde temperaturen ytterligare och accelererade avdunstningen.

Av alla stenplaneter har Venus den tätaste atmosfären, till större delen bestående av koldioxid med en del svavel (vilket indikerar vulkanisk aktivitet). Atmosfärtrycket är 90 gånger större än trycket på jorden. Växthuseffekten på Venus är det starkaste i solsystemet, och således är yttemperaturen hög (+460 °C).

Venus är täckt av ett tjockt lager moln som reflekterar ungefär två tredjedelar av solljuset som faller på dem.
Eftersom dess axel nästan är vinkelrät mot omloppsbanan (bara 2,6° lutning) finns det inga årstidsmässiga temperaturförändringar på Venus. På grund av den kraftiga växthuseffekten finns inte heller några markanta skillnader i temperatur mellan de polära och de ekvatoriala områdena, eller mellan natt- och dagtemperaturerna i de lägre skikten av atmosfären.

Venus roterar i motsatt riktning mot sin omloppsriktning. Det är den långsammast roterande planeten med en rotationsperiod på 243,1 jorddygn. Venus har ett väldigt svagt magnetfält. Solvinden står i direkt samspel med planetens jonosfär.

Relaterade objekt

Planeter, storlekar

De inre planeterna i solsystemet är jordlika planeter medan de yttre planeterna är gasjättar.

Solsystemet; planeternas banor

De åtta planeterna i vårt solsystem rör sig i elliptiska banor.

Solsystemets utveckling

Solen och planeterna bildades ur ett stoftmoln för ungefär 4,5 miljarder år sedan.

Cassini-Huygens uppdraget (1997–2017)

Rymdsonden Cassini utforskade Saturnus och planetens månar under nästan 20 år.

Jorden

Jorden är en stenplanet med en fast skorpa och en atmosfär som innehåller syre.

Jordens struktur (gymnasienivå)

Jorden kan delas in i flera sfäriska lager.

Jupiter

Jupiter är den största planeten i solsystemet. Den väger två och en halv gånger mer än alla de andra planeterna tillsammans.

Kapten Cooks första resa

James Cooks legendariska världsomsegling visade sig enormt värdefull för vetenskapen.

Keplers lagar

De tre viktigaste lagarna som beskriver planeternas rörelser, lades fram av Johannes Kepler.

Mars

Forskare söker efter spår av vatten och liv på Mars.

Merkurius

Merkurius är den innersta och minsta planeten i solsystemet.

Neptunus

Neptunus är den yttersta planeten i solsystemet och den minsta av gasjättarna.

Pluto - Charon systemet

Plutos största måne kallas Charon.

Saturnus

Saturnus är den näst största planeten i solsystemet. Den är lätt att känna igen på sina ringar.

Solen

Solens diameter är ungefär 109 gånger större än jordens. Dess massa består till största delen av väte.

Uppdraget Dawn

Genom att studera Ceres och Vesta kommer vi att kunna lära oss mer om solsystemets tidiga historia och hur stenplaneter bildas.

Uppdraget New Horizons

Rymdsonden New Horizons skickades iväg år 2006 med målet att studera Pluto och Kuiperbältet.

Uranus

Uranus är den sjunde planeten från solen och den är en gasjätte.

Utforskningen av Mars

Strukturen på Mars och eventuella spår av liv på planeten utforskas med hjälp av rymdsonder och Mars rovers.

Vintergatan

Vår galax har en diameter på ca 100 000 ljusår. Den innehåller mer än 100 miljarder stjärnor, varav en är solen.

Added to your cart.