Varukorgen är tom

Webbshop

Antal: 0

Totalt: 0,00

0

Mars

Mars

Forskare söker efter spår av vatten och liv på Mars.

Geografi

Nyckelord

Mars, månar Mars, Solsystem, inre planeterna, stenig planet, Phobos, Deimos, Sol, planeten, astronomi, geografi

Relaterade objekt

Scener

  • Solen
  • Merkurius
  • Venus
  • Jorden
  • Mars
  • Jupiter
  • Saturnus
  • Uranus
  • Neptunus

Mars är den fjärde planeten från solen och den yttersta av de inre planeterna. Denna stenplanet ligger 1,52 gånger längre bort från solen än jorden. Den är hälften så stor som jorden i diameter, medan dess massa endast är en tiondel av jordens.

Mars

  • Mars rotationsaxel
  • linje vinkelrät mot Mars banplan
  • Mars banplan
  • Mars omloppsbana
  • Mars ekvator
  • 25,19°

Fakta:

Diameter: 6794 km (0,53 gånger jordens diameter)

Massa: 6,4185 · 10²³ kg (0,107 gånger jordens massa)

Medeldensitet: 3,93 g/cm³

Gravitation: 0,376 g

Yttemperatur: -150 °C - +20 °C

Antal månar: 2

Rotationsperiod: 24 timmar 37 minuter

Axellutning: 25,2°

Medelavstånd från solen:
227 900 000 km = 1,52 AU =
12 ljusminuter

Excentricitet: 0,0934

Omloppstid: 1,88 år

  • Norra istäcket
  • Södra istäcket
  • Arcadia Planitia
  • Amazonis Planitia
  • Elysium Planitia
  • Acidalia Planitia
  • Utopia Planitia
  • Elysium Mons
  • Olympus Mons
  • Arabia Terra
  • Tempe Terra
  • Sirenum Terra
  • Noachis Terra
  • Tyrrhena Terra
  • Promethei Terra
  • Cimmeria Terra
  • Xanthe Terra
  • Tharsis plateau
  • Valles Marineris
  • Solis Lacus
  • Hesperia Planum
  • von Kármán-kratern
  • Isidis-bassängen
  • Hellas-bassängen
  • Argyre-bassängen

På Mars norra halvklot finns enorma vulkaniska koner och sköldformade vulkaniska berg, medan det södra halvklotet är täckt av gamla kratrar. Dessa kratrar mäter mer än 300 meter i höjd och ibland flera hundra kilometer i diameter. De har troligen skapats av asteroidkollisioner, vilket inte är förvånande, eftersom asteroidbältet ligger nära Mars omloppsbana. På det södra halvklotet finns flera stora, runda bäcken varav Hellas är det största och mäter 2 000 km i diameter. Mars röda färg beror på den stora mängden järnoxid som finns på ytan och i atmosfären.

Mars största vulkan är Olympus Mons som är en stor sköldvulkan, 25 kilometer hög. Valles Marineris är ett kanjonsystem som ligger 4000 km söder om ekvatorn, med en maximal bredd på flera hundra kilometer och ett djup på 6 kilometer.

Särskilt intressant är ytterområdet med arktisk snö, där hundratals kratrar är helt eller delvis fyllda med frusen vattenis och torris. För närvarande finns det inget flytande vatten på Mars yta, men det är bevisat att det funnits förr. Det finns nämligen topografiska formationer som liknar uttorkade flodbäddar och droppformade avlagringar, vilket snabbt strömmande floder som transporterat sediment lämnar efter sig runt terrängföremål.

Phobos:

Medelavstånd från Mars: 9377 km

Max. diameter: 22,2 km

Massa: 1,072·10¹⁶ kg

Phobos kretsar snabbare runt Mars (ca 8 timmar) än planeten själv roterar. Tidvatteneffekten minskar kontinuerligt Phobos bana vilket innebär att den så småningom kommer att krascha in i Mars. På ytan finns kratrar och spår, vilket tyder på en skiktad struktur.

Deimos:

Medelavstånd från Mars: 23 400 km

Max. diameter: 12,6 km

Massa: 2·10¹⁵ kg

Deimos mörka yta är täckt av ett tjockt lager av damm. Dess bana blir sakta större.

Mars i tvärsnitt

  • skorpa - Den är ca 200 km tjock.
  • mantel - Detta lager är ca 1600 km tjockt och består av magmatisk bergart.
  • kärna - Den är ca 3200 km i diameter. Det är fortfarande okänt om den består av flytande eller fast metall.

Mars omloppsbana

  • Mars
  • Solen
  • medelavstånd från solen: 227 936 637 km
  • omloppstid: 1,88 år
  • Mars omloppsbana

Animation

  • Solen
  • Merkurius
  • Venus
  • Jorden
  • Mars
  • Jupiter
  • Saturnus
  • Uranus
  • Neptunus
  • Mars rotationsaxel
  • linje vinkelrät mot Mars banplan
  • Mars banplan
  • Mars omloppsbana
  • Mars ekvator
  • 25,19°
  • skorpa - Den är ca 200 km tjock.
  • mantel - Detta lager är ca 1600 km tjockt och består av magmatisk bergart.
  • kärna - Den är ca 3200 km i diameter. Det är fortfarande okänt om den består av flytande eller fast metall.
  • Mars
  • Solen
  • medelavstånd från solen: 227 936 637 km
  • omloppstid: 1,88 år
  • Mars omloppsbana

Berättarröst

Mars är den fjärde planeten från solen i solsystemet. På grund av sin röda färg blev den uppkallad efter den romerska krigsguden Mars, en av de äldsta gudarna i Rom. Mars observerades redan av de gamla egyptierna, vilka hänvisade till planeten som "Horisontens Horus". Förutom egyptierna, observerades Mars också flitigt av grekerna. Omkring 300 f.v.t., konstaterade Aristoteles att Mars låg längre bort från jorden än månen.
I slutet av 1500-talet, lyckades den danske astronomen Tycho Brahe rita ut Mars bana med den största noggrannhet som dittills hade gjorts.

Hans assistent, den tyske astronomen, Johannes Kepler grundade sina två första lagar om himlakropparnas rörelser på observationer av Mars.

- Vardera planets bana är en ellips med solen i den ena brännpunkten.

- Om man drar en radie från solen till planeten, så är planetens hastighet sådan att radien alltid sveper över en lika stor area på samma tid. Det innebär att när en planet närmar sig solen ökar dess hastighet och när den är på väg bort saktar den ner igen.

Ända sedan 1877, då Schiaparelli tillkännagav upptäckten av ett nätverk av linjer på Mars yta, har planeten varit föremål för mycket debatt. Många trodde att nätverket var av människan anlagda kanaler. Senare observationer har motbevisat denna idé.
Mariner 4 var den första rymdsonden som nådde Mars, det skedde 1965. Senare skickades dussintals sovjetiska, amerikanska, europeiska och japanska rymdfarkoster (kretsare, landare och rovrar) till Mars för att studera dess yta och klimat. Av dessa var Marinerprogrammet, Vikingprogrammet, Mars Global Surveyor, Odyssey, MRO, Phoenix och Mars Express de mest framgångsrika. Rovrarna Pathfinder, Spirit och Opportunity har skickat en väsentlig mängd information medan de rört sig på Mars yta.

Mars är en stenplanet och den ligger 1,52 gånger längre bort från solen än jorden. Den är hälften så stor som jorden i diameter, medan dess massa är endast en tiondel av jordens.

På Mars norra halvklot finns enorma vulkaniska koner och sköldformade vulkaniska berg, medan det södra halvklotet är täckt av gamla kratrar. Dessa kratrar mäter mer än 300 meter i höjd och ibland flera hundra kilometer i diameter. De har troligen skapats av asteroidkollisioner, vilket inte är förvånande, eftersom asteroidbältet ligger nära Mars omloppsbana. På det södra halvklotet finns flera stora, runda bäcken varav Hellas är det största och mäter 2 000 km i diameter. Mars röda färg beror på den stora mängden järnoxid som finns på ytan och i atmosfären.

Mars största vulkan är Olympus Mons som är en stor sköldvulkan, 25 kilometer hög. Valles Marineris är ett kanjonsystem som ligger 4000 km söder om ekvatorn, med en maximal bredd på flera hundra kilometer och ett djup på 6 kilometer.

Särskilt intressant är ytterområdet med arktisk snö, där hundratals kratrar är helt eller delvis fyllda med frusen vattenis och torris. För närvarande finns det inget flytande vatten på Mars yta, men det är bevisat att det funnits förr. Det finns nämligen topografiska formationer som liknar uttorkade flodbäddar och droppformade avlagringar, vilket snabbt strömmande floder som transporterat sediment lämnar efter sig runt föremål i terrängen.

Atmosfären på Mars är mycket tunn och består mestadels av koldioxid (96 %) med kväve och argon samt spår av syre och vattenånga. Trycket i Mars atmosfär är ungefär 1 % av atmosfärstrycket på jorden. Om man skulle titta upp mot himlen från Mars skulle inte himlen lysa blå, som på jorden i klart väder, utan snarare i svagt orange eller rosa.
Väderförhållandena är hårda (medeltemperaturen är -63 °C), polarområdena är därför täckta med koldioxidsnö. Ett Mars-år är ungefär två jordår. Årstiderna varar också dubbelt så länge och är mycket mer extrema än på jorden. Inlandsisen kan täcka hälften av södra halvklotets yta på vintern, och försvinna helt på sommaren. Ett liknande fenomen kan iakttas på norra halvklotet. Mars magnetfält är mycket svagt.

Mars har två kända månar. Phobos och Deimos är oregelbundet formade och förmodligen infångade asteroider. Båda månarna upptäcktes av den amerikanska astronomen Asaph Hall år 1877. De har fått sina namn efter figurer i den grekiska mytologin. Deimos, som betyder rädsla, och Phobos som betyder skräck, var söner till krigsguden Ares.

Phobos kretsar snabbare runt Mars än planeten själv roterar. Tidvatteneffekten minskar Phobos bana kontinuerligt vilket innebär att månen så småningom kommer att krascha in i Mars. På ytan finns kratrar och spår, vilket tyder på en skiktad struktur.

Deimos mörka yta är täckt av ett tjockt lager av damm. Dess bana blir sakta större.

Relaterade objekt

Utforskningen av Mars

Strukturen på Mars och eventuella spår av liv på planeten utforskas med hjälp av rymdsonder och Mars rovers.

Planeter, storlekar

De inre planeterna i solsystemet är jordlika planeter medan de yttre planeterna är gasjättar.

Solsystemet; planeternas banor

De åtta planeterna i vårt solsystem rör sig i elliptiska banor.

Solsystemets utveckling

Solen och planeterna bildades ur ett stoftmoln för ungefär 4,5 miljarder år sedan.

Cassini-Huygens uppdraget (1997–2017)

Rymdsonden Cassini utforskade Saturnus och planetens månar under nästan 20 år.

Jorden

Jorden är en stenplanet med en fast skorpa och en atmosfär som innehåller syre.

Jordens struktur (gymnasienivå)

Jorden kan delas in i flera sfäriska lager.

Jupiter

Jupiter är den största planeten i solsystemet. Den väger två och en halv gånger mer än alla de andra planeterna tillsammans.

Keplers lagar

De tre viktigaste lagarna som beskriver planeternas rörelser, lades fram av Johannes Kepler.

Merkurius

Merkurius är den innersta och minsta planeten i solsystemet.

Neptunus

Neptunus är den yttersta planeten i solsystemet och den minsta av gasjättarna.

Pluto - Charon systemet

Plutos största måne kallas Charon.

Saturnus

Saturnus är den näst största planeten i solsystemet. Den är lätt att känna igen på sina ringar.

Solen

Solens diameter är ungefär 109 gånger större än jordens. Dess massa består till största delen av väte.

Uppdraget Dawn

Genom att studera Ceres och Vesta kommer vi att kunna lära oss mer om solsystemets tidiga historia och hur stenplaneter bildas.

Uppdraget New Horizons

Rymdsonden New Horizons skickades iväg år 2006 med målet att studera Pluto och Kuiperbältet.

Uranus

Uranus är den sjunde planeten från solen och den är en gasjätte.

Venus

Venus är den andra planeten från solen och det ljusaste objektet på natthimlen (efter månen).

Vintergatan

Vår galax har en diameter på ca 100 000 ljusår. Den innehåller mer än 100 miljarder stjärnor, varav en är solen.

Added to your cart.