Varukorgen är tom

Webbshop

Antal: 0

Totalt: 0,00

0

Kometer

Kometer

Kometer är spektakulära himlakroppar som kretsar kring solen.

Geografi

Nyckelord

asteroid, meteor, komet, Halley-üstökös, Halley, astronomi, Solsystem, Oort cloud, asteroidbälte, astronomiskt objekt, Kuiperbältet, rymdforskning, omloppstid runt solen, Yttre rymden:, fysik, Sol, geografi

Relaterade objekt

Scener

Solsystem

  • Komet
  • Oorts kometmoln - Ett sfäriskt moln som utgör den yttersta gränsen av vårt solsystem. Det utgörs av flera miljarder kometer.
  • Kuiperbältet - Ett asteroidbälte som ligger utanför jätteplaneternas omloppsbanor.

Då och då kan vi se spektakulära fenomen som sker ute i solsystemet. Ett av dessa fenomen är när kometer blir synliga på himlavalvet. Kometer är himlakroppar som vi kan se med blotta ögat från jorden när de passerar jorden i sin periodiska omloppsbana runt solen.

Komet

  • huvud - Kärnan och koma utgör kometens huvud.
  • gassvans - Kometens längre, raka svans följer sol-kometlinjen. Den består av gaser.
  • stoftsvans - Kometens kortare, böjda svans utgörs av stoft och is. Den tvingas bort från kometen av gaserna som avges från kometens huvud.
  • solvind

Kometer består av en kärna, en koma och en svans. De är sammansatta av de äldsta ämnena i vårt solsystem. De bildades när delar av materialet från Solnebulosan spreds ut i de yttre delarna av solsystemet. Där var temperaturen tillräckligt låg för att gaserna skulle frysa och därmed cementera samman klippblock och dammpartiklar. Kometernas kärnor, som hålls samman av frusen vattenis och diverse frusna kolföreningar, är därför oregelbundna till formen och har en porös skorpa. Kometkärnor kallas därför ofta för "smutsiga snöbollar".

När en komet passerar tillräckligt nära solen sublimeras en del av de frusna ämnena i kärnan, de övergår i gasfasen och blåser samtidigt med sig dammpartiklar när de lämnar kärnan. Det är så här koman bildas, den tunna atmosfär som omger kometens kärna. Varje gång kometen passerar solen förlorar den en del av sin materia och till slut försvinner den.

Solvindar trycker iväg gas- och dammpartiklar från solen, på så vis bildas kometens svansar. En komet har två stycken, en längre, rak svans som består av gaser och en kortare, böjd svans som består av dammpartiklar. Gaspartiklarna i gassvansen är joniserade och avger därför ett blått ljussken. Dammpartiklarna i den kortare svansen reflekterar solens ljus och förefaller därför vara ljusstark och gulaktig.

Omloppsbanor

  • Kuiperbältet - Ett asteroidbälte som ligger utanför jätteplaneternas omloppsbanor.
  • kortperiodisk komet - Denna typ av kometer har ett omloppsplan som liknar solsystemets symmetriplan. Deras omloppstid är kortare än 200 år. De kommer från Kuiperbältet.
  • långperiodisk komet - Denna typ av kometer har en omloppstid som är längre än 200 år och de härstammar från Oorts kometmoln.
  • del av banan närmast solen

De flesta kometer har sitt ursprung i de två mest avlägsna delarna av vårt solsystem, Kuiperbältet eller Oorts kometmoln. På grund av den gravitationella instabilitet som råder i dessa områden, kan en störning resultera i att en komet lämnar sin omloppsbana, och börjar röra sig mot det inre solsystemet.

Beroende på deras omloppsbana, kan kometer klassificeras som långperiodiska respektive kortperiodiska. Kortperiodiska kometer har sitt ursprung i Kuiperbältet och deras omloppsperiod är mindre än 200 år, de återvänder alltså till det inre solsystemet relativt ofta. Långperiodiska kometer däremot, har sitt ursprung i Oorts kometmoln, och deras omloppsperiod kan vara allt från 200 år till flera miljoner år.

Halleys komet

  • Solen
  • Jupiter
  • Saturnus
  • Uranus
  • Neptunus
  • Halleys komet - Den har en omloppstid på 75,3 år och var synlig från jorden senast 1986. Nästa gång den kommer att synas från jorden är år 2061. Den ska ha varit den första kometen som observerades.
  • del av banan närmast solen

Halleys komet var den första kometen som observerades av människan. När den passerar som närmast solen kan den ses med blotta ögat. Senast den var synlig från jorden var 1986 och den kommer att återvända 2061. Halleys komet har en omloppsperiod på ungefär 75 år, den är alltså en kortperiodisk komet.

När den var synlig år 1986 studerades kometen av ett flertal rymdsonder. Enligt datan som samlades in då, består den 15x15x8 kilometer stora kärnan främst av vattenis som täcks av en mörk, tunn skorpa.

Komet 67P/ Tjurjumov-Gerasimenko

  • Solen
  • Jorden
  • Mars
  • Jupiter
  • Saturnus
  • Uranus
  • Neptunus
  • 67P/Tjurjumov– Gerasimenkos komet - För tillfället har den en omloppstid på 6,5 år. Den upptäcktes 1969 och är den första komet som robotar från jorden kretsat kring och landat på.

Kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko tros ha sitt ursprung i Kuiperbältet, men dess omloppsbana modifierades avsevärt av Jupiters gravitation. Just nu kretsar kometen i det inre solsystemet och dess omloppsperiod är 6,5 år.

Formen på kometens kärna liknar en plastanka, då den består av två större klumpar som förbinds med en smal hals. En avsevärd mängd vattenånga lämnar dess yta när kometen passerar solen. Det var den första komet på vilken mätinstrument landsattes.

Jupiters gravitation

  • Shoemaker–Levys komet - Den upptäcktes 1993. Den började förmodligen kretsa kring Jupiter på 1970-talet då planetens gravitation fångade in den. Jupiters gravitationskraft slet kometen i stycken, förmodligen under 1992. I juli 1994 kolliderade bitarna med Jupiters södra halvklot.

Jupiters massa är tillräckligt stor för att kunna modifiera omloppsbanan för kometer som kommer från de mest avlägsna ytterområdena i vårt solsystem, och till och med stor nog för att kunna dra in dem i sitt eget gravitationsfält. På så sätt kan Jupiter skydda de inre planeterna från att kollidera med kometerna. En av kometerna som fångats upp av Jupiter var Shoemaker-Levy 9 som upptäcktes 1993. Den började förmodligen kretsa kring Jupiter på 1970-talet, när den fångades upp av planetens gravitationsfält. Den fragmenterades i flera mindre bitar då den slets sönder av Jupiters gravitation 1992. Delarna kolliderade till slut med Jupiters södra hemisfär i Juli 1994.

Komet, asteroid, meteoroid

  • komet - En himmelskropp som består av stoft och is. När den passerar nära solen får den en svans.
  • asteroid - En himmelskropp som har en diameter på minst en kilometer men som är mindre än en planet.
  • meteoroid - Objekt i rymden som är mindre än asteroider. Om de kolliderar med jorden kallas de meteoriter.
  • meteor - Ett ljusfenomen som uppstår när en meteoroid når jordens atmosfär. De kallas också stjärnskott.
  • meteorit - En del av en meteoroid som kolliderat med jordens yta och klarat nedslaget.

Många av oss vet inte vad skillnaden är mellan kometer, asteroider och meteoroider.

Svansen, som bildas nära solen, är ett av kometens karaktäristiska kännetecken. Asteroider, som är ungefär lika stora som kometer, har inte svansar. Deras materialsammansättningar är också olika, eftersom de bildades på olika platser. Asteroiderna bildades nära solen, medan kometerna bildades långt ifrån densamma.

Meteoroider är mindre än kometer och asteroider men större än interplanetära dammpartiklar. När de tränger in i jordens atmosfär, interagerar de med luftens partiklar. Det resulterande ljusfenomenet är det vi kallar en meteor, eller en fallande stjärna. Om en meteoroid inte brinner upp helt i atmosfären, kommer den att träffa jordens yta och kallas då meteorit.

Berättarröst

Då och då kan vi se spektakulära fenomen som sker ute i solsystemet. Ett av dessa fenomen är när kometer blir synliga på himlavalvet. Kometer är himlakroppar som vi kan se med blotta ögat från jorden när de passerar jorden i sin periodiska omloppsbana runt solen.

Kometer består av en kärna, en koma och en svans. Kometernas kärnor, som hålls samman av frusen vattenis och diverse frusna kolföreningar, är därför oregelbundna till formen och har en porös skorpa. Kometkärnor kallas därför ofta för "smutsiga snöbollar".

När en komet passerar tillräckligt nära solen sublimeras en del av de frusna ämnena i kärnan, de övergår i gasfasen och blåser samtidigt med sig dammpartiklar när de lämnar kärnan. Det är så här koman bildas, den tunna atmosfär som omger kometens kärna.

Solvindar trycker iväg gas- och dammpartiklar från solen, på så vis bildas kometens svansar. En komet har två stycken, en längre, rak svans som består av gaser och en kortare, böjd svans som består av dammpartiklar. Gaspartiklarna i gassvansen är joniserade och avger därför ett blått ljussken. Dammpartiklarna i den kortare svansen reflekterar solens ljus och förefaller därför vara ljusstark och gulaktig.

Beroende på deras omloppsbana, kan kometer klassificeras som långperiodiska respektive kortperiodiska. Kortperiodiska kometer har sitt ursprung i Kuiperbältet och deras omloppsperiod är mindre än 200 år, de återvänder alltså till det inre solsystemet relativt ofta. Långperiodiska kometer däremot, har sitt ursprung i Oorts kometmoln, och deras omloppsperiod kan vara allt från 200 år till flera miljoner år.

Halleys komet var den första kometen som observerades av människan. När den passerar som närmast solen kan den ses med blotta ögat. Senast den var synlig från jorden var 1986 och den kommer att återvända 2061. Halleys komet har en omloppsperiod på ungefär 75 år, den är alltså en kortperiodisk komet.

När den var synlig år 1986 studerades kometen av ett flertal rymdsonder. Enligt datan som samlades in då, består den 15x15x8 kilometer stora kärnan främst av vattenis som täcks av en mörk, tunn skorpa.

Kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko tros ha sitt ursprung i Kuiperbältet, men dess omloppsbana modifierades avsevärt av Jupiters gravitation. Just nu kretsar kometen i det inre solsystemet och dess omloppsperiod är 6,5 år.

Formen på kometens kärna liknar en plastanka, då den består av två större klumpar som förbinds med en smal hals. En avsevärd mängd vattenånga lämnar dess yta när kometen passerar solen. Det var den första komet på vilken mätinstrument landsattes.

Jupiters massa är tillräckligt stor för att kunna modifiera omloppsbanan för kometer som kommer från de mest avlägsna ytterområdena i vårt solsystem, och till och med stor nog för att kunna dra in dem i sitt eget gravitationsfält. På så sätt kan Jupiter skydda de inre planeterna från att kollidera med kometerna. En av kometerna som fångats upp av Jupiter var Shoemaker-Levy 9 som upptäcktes 1993. Den började förmodligen kretsa kring Jupiter på 1970-talet, när den fångades upp av planetens gravitationsfält. Den fragmenterades i flera mindre bitar då den slets sönder av Jupiters gravitation 1992. Delarna kolliderade till slut med Jupiters södra hemisfär i Juli 1994.

Många av oss vet inte vad skillnaden är mellan kometer, asteroider och meteoroider.

Svansen, som bildas nära solen, är ett av kometens karaktäristiska kännetecken. Asteroider, som är ungefär lika stora som kometer, har inte svansar. Deras materialsammansättningar är också olika, eftersom de bildades på olika platser. Asteroiderna bildades nära solen, medan kometerna bildades långt ifrån densamma.

Meteoroider är mindre än kometer och asteroider men större än interplanetära dammpartiklar. När de tränger in i jordens atmosfär, interagerar de med luftens partiklar. Det resulterande ljusfenomenet är det vi kallar en meteor, eller en fallande stjärna. Om en meteoroid inte brinner upp helt i atmosfären, kommer den att träffa jordens yta och kallas då meteorit.

Relaterade objekt

Jordens och månens uppkomst

Denna animation visar hur jorden och månen bildades.

Planeter, storlekar

De inre planeterna i solsystemet är jordlika planeter medan de yttre planeterna är gasjättar.

Solsystemets utveckling

Solen och planeterna bildades ur ett stoftmoln för ungefär 4,5 miljarder år sedan.

Solen

Solens diameter är ungefär 109 gånger större än jordens. Dess massa består till största delen av väte.

Solsystemet; planeternas banor

De åtta planeterna i vårt solsystem rör sig i elliptiska banor.

Intressanta fakta - Astronomi

I denna animation presenteras några intressanta fakta kring astronomi.

Jupiter

Jupiter är den största planeten i solsystemet. Den väger två och en halv gånger mer än alla de andra planeterna tillsammans.

Observatorium

Observatorier byggs ofta på hög höjd för att minimera effekterna av luftturbulensen.

Uppdraget Dawn

Genom att studera Ceres och Vesta kommer vi att kunna lära oss mer om solsystemets tidiga historia och hur stenplaneter bildas.

Keplers lagar

De tre viktigaste lagarna som beskriver planeternas rörelser, lades fram av Johannes Kepler.

Newtons rörelselagar

Denna animation visar Sir Isaac Newtons tre rörelselagar vilka lade grunden för den klassiska mekaniken.

Added to your cart.